>>ABOUT US PRESSRELEASES & INTERVIEWS eng/swe

MORE PRESS>>>
INTERVJU OM MAKE IT HAPPEN AV FRIDA CORNELL (ORGAN)

1. När uppstod idèn att starta Make it happen, och vad var grundtanken?

Make it happen startades i slutet av 1997 av mig och min bror Anders. Vi hade under några år tidigare tillsammans med ett par andra drivit klubben 'Musik för mig kanske för dig' på en bar här i Stockholm, som fungerade lite som ett forum för amatörer och dj:s där de kunde spela musik som inte fick plats på andra klubbar. Den roligaste erfarenheten från den klubbverksamheten var att vi som drev den kom från olika världar och därmed också kunde få ihop en publik som inte var så homogen som det brukar vara i sådana sammanhang. När vi skulle starta skivbolag handlade det i grunden om att sätta i gång något, därav namnet, för oetablerade band och förhoppningsvis en lika bred publik. Och då främst ge ut en debutsingel med gruppen Chihuahua som var det första bandet vi gav ut i början av 1998. På den tiden hade jag skrivit en del musikkritik och blev översköljd av hembrända CDR skivor/demos av band. Demos på CD är ju förstås jättebra, kvalitetsmässigt, kostnadsmässigt och distributionsmässigt, med det fanns också en paradoxal risk att de försvann i mängden hos alla skivbolag och journalister, att det inte togs på allvar eftersom det är något som alla kan göra själva. Att ge ut vinylsinglar var på så vis ett sätt att försöka återskapa värdet, att göra något på riktigt. Plus att jag tror att det också finns en härlig känsla i att debutera på vinyl! Sedan valde vi att presentera skivan genom att arrangera stora fester på Backstage på Stadsteatern där skivan ingick i entrèbiljetten. På så vis kom de första skivorna att sälja slut 500 alt 1000 ex redan på releasefesterna. Sammanfattningsvis kan väl sägas att Make it happen också varit tänkt att fungera som uppmaning i klassisk DIY-anda. När vi startade skivbolaget hade varken jag eller min bror, som arbetar som journalist, någon erfarenhet av hur man driver ett skivbolag. Och om vi kunde, så skulle ju också andra kunna, inte minst banden själva. Men också genom att inte veta hur man gör har vi lyckats hitta andra former för hur man kan driva ett skivbolag, och på det viset kunna utgöra ett alternativ.

2. Vilka kriterier utgår ni ifrån när ni samarbetar med en ny artist?

De 20 olika grupper/artister som vi hittills har gett ut gör sinsemellan väldigt olika musik, allt från pop- rock till elektro och improvisationsmusik och spokenword. Vad som är gemensamt kan nog ofta vara artisternas eget förhållningssätt till vad de gör. Det kan låta flummigt. Men för mig handlar skivbolaget mycket om att det ska kunna fungera hand i hand med hur musiken görs, att det presenteras på en nivå och ett sätt som hänger i hop med innehållet i musiken, samt att artisterna så klart har full frihet att göra vad de vill. Så oftast väljer vi ju inte bara utifrån hur det låter utan tänker även på hur musiken kommer till. Annars skulle det nog heller inte fungera. Eftersom vi inte kan ge så mycket pengar till dem vi jobbar med, utan i stället kan erbjuda en form och ett sammanhang för dem att verka utifrån är det ju viktigt att de själva vill arbeta så. Men självklart är ju musiken viktigast. Och även om det rör sig om en massa olika musikaliska genrer så kan det nog sägas om de flesta, att det är grupper som med sin musik ofta är gränsöverskridande och som därför riskerar att hamna mellan stolarna i den traditionella musikvärlden - och som därmed har svårt att få ut sin musik på andra bolag just kanske p.g.a. sin kompromisslöshet. På senare tid har vi upptäckt en annan gemensam nämnare, en melankolisk och sorglig röd tråd, som går genom de flesta låtarna, vilket också gav upphov till titeln på vår senaste samlings CD: 'ALL SONGS ARE SAD SONGS' (citat ur David Hickeys essäbok 'Air guitarr' som för övrigt rekommenderas varmt!)

3. Hur fungerar det med konstarrangemang/turnèer? Söker folk upp er eller kontaktar ni institutioner som ni tycker är intressanta?

Vi har ju under några år samarbetat med Backstage på Stadsteatern som inte har varit konstarrangemang. Utöver det har vi gjort turnèer inom Sverige och till Norge, Danmark och Tyskland inom konstsammanhang. Då har vi i samtliga fall blivit inbjudna. Första turnèn kom till genom att jag blev inbjuden att sätta i hop ett eventprogram under en helg till Momnentum-festivalen i Moss förra året. Eftersom vi under releasefesterna arrangerat en del performance vid sidan om livespelningarna kändes det naturligt att sätta ihop ett liknande program med performance och musik sida vid sida. Och det blev slutligen en Make it Happen- buss med ett trettiotal medverkande konstnärer och musiker som bidrog till att göra en minifestival under en helg. Det var extremt lyckat för oss själva, men tyvärr väldigt få besökande den helgen. En besvikelse på ett sätt, då det blev tydligt att performance och liveakter i stora konstutställningar inte alltid bereds plats. Vid sidan av den stora huvudutställningen skulle all performance läggas på de här sk. eventhelgerna som ordnades först efter invigningen. Något som skulle kunnat fungera men det är ju oerhört svårt att få ut folk till lilla Moss utanför Oslo efter öppningshelgen när all marknadsföring redan är förbrukad till huvudutställningen. Men det blev ändå ett omtalat projekt - och just kanske för att ingen åkte och såg oss i Norge blev det nog också mer intresse för att bjuda in oss till andra ställen! I somras genomförde vi en liknande större bussresa/ releaseturnè för nya skivan 'All songs are sad songs' till konstnärsgruppen SUPERFLEX tv-studio i Köpenhamn, samt till Rooseum där turnèn ingick i utställningen VI -Intentional Communities. I det här fallet var det Rooseum som bjöd in och betalade för turnèn då vårt lilla turnèsällskap och vårt sätt att arbeta och fungera passade väl in i utställningens tema som tog upp gemenskaper och grupperingar både inom konstvärlden och inom andra områden. Det var oändligt mer välbesökt än förra året, men även här kan jag känna att det känns tråkigt att liveprogrammet inte har plats ännu mer inom själva utställningsrummet.

4. Ser du på Make it happen som ett arbete fristående från ditt konstnärskap?

Flera av dina verk kommenterar ju på ett sätt vår generations passivitet och tveksamhet i kombination med någon sorts rastlöshet - att driva Make it happen kan ju ses ett sätt att driva igång en rörelse i detta, att också dra in andra i samarbetsprojekt. Jag har hittills varit väldigt noga med att poängtera att Make it happen inte är ett konstprojekt. I bland kanske nojigt noga... Men jag tycker också att det är något som är viktigt. Det kan vara så slappt i bland. Att allt man gör som konstnär automatiskt blir till konst. Främst handlar det om att jag alltid har arbetat med saker inom musikvärlden, arrangerat konserter, spelat skivor, skrivit om musik mm. och det har ju så klart aldrig kopplats till konst bara för att jag skulle vara konstnär, så när idèn om skivbolag dök upp handlade det ju om att ge ut skivor med ett band som vilket annat skivbolag som helst. Men den största rädslan är nog att jag inte vill att skivorna och artisterna vi ger ut ska ses som ett konstprojekt och därmed bli till fiktion, där det uppstår en slags hierarki och där artisterna skulle bli underordnade ett konstprojekt.","Det måste ju inte bli så, men för mig är ju vitsen med Make it happen att föra fram artisterna, så då känns det bara onödigt att presentera det som något annat. Däremot tycker jag att det är jättespännande att låta de båda världarna mötas på olika sätt, dels genom att vi ger ut konstnärer som möter en annan publik än konstpubliken. Dels genom att arrangera 'vanliga spelningar' i konstsammanhang då musiker kan förhålla sig i bland mer experimentellt då de slipper leva upptill musikvärldens förväntningar när man står på de etablerade scenerna. Den typ av passivitet jag har varit inne på i mina konstprojekt handlar nog mer om en svårighet att samarbeta eller arbeta för mer övergripande saker och mål. Jag har då varit fascinerad av dubbelheten i att vår generation på ett annat plan egentligen inte alls är passiv, utan jobbar på mer än någonsin med olika projekt, fast då i annan skala och ofta fokuserat på ett ämne som man driver ensam eller med likasinnade. På det viset känner jag igen mig själv i det genom hur vi driver skivbolaget, då det också handlar om något ganska så marginellt som man arbetar väldigt hårt och ideellt med. Men det är så klart självklart också viktigt att göra de här små sakerna. Absolut. En drivande orsak för mig att starta Make it happen har nog varit ett grundläggande behov att inte bara jobba med mina egna grejer utan även komma ut och göra saker tillsammans med - och handgripligen åt andra. Som konstnär blir det ju väldigt egocentrerat. För även om man samarbetar och drar in en massa människor i sina projekt är det oftast ändå man själv som står där som avsändare i slutet och får en massa 'cred'. Det är ju så konstvärlden fungerar. Inom musik är det från början uppbyggt mer på samarbete och grupptänkande och att man arbetar för ett gemensamt mål. Också inställningen till publiken och i vilka sammanhang man väljer att verka med det man gör, tycker jag på många vis är sundare inom musikvärlden. Inte minst får man en helt annan feedback på det man gör. Mycket mer direkt.

5. Framtida planer? Vad är på gång?

Just nu håller vi på med efterarbetet av den senaste samlings CD:n 'All Songs are Sad Songs'. Nu när vi har övergått till CD och har större och vidare distribution har det blivit en hel del mer jobb. Men det ger också väldigt mycket mer tillbaka, när man märker att det faktiskt når ut. Vi kommer troligen att göra en mindre turnè till Norge senare i höst, samt arrangera spelningar för att få ut skivan runt om i Sverige. I november släpper vi ytterligare en CD, en samproduktion med ett litet bolag från Göteborg, Ideal Recordings då vi tillsammans ger ut frijazz-scratch duon Rock Out. Därefter kommer gruppen Puppet Masters att spela in en fullängds- CD som kommer att släppas i början på nästa år. Det är en produktion som vi har fått bidrag till från Statens kulturråd och det känns fantastiskt att kunna vara med och betala ordentligt för produktionen och inspelning i studio och kanske också en video.

Frida Cornell

<<< back to about us
<<< back to index