>>CHIHUAHUA Pressreleases & Reviews eng/swe

MORE PRESS>>>
REVIEWS CHIHUAHUA 'EXTRA EVERYTHING'

Finurligt och fantastiskt

Få är de artister som besitter förmågan att fullkomligt trollbinda och fascinera mig. En av dem är Viktor Brobacke som med sin säregna stil, sitt totala engagemang och uppriktiga glädje alltid får mig på gott humör. Han lyckas på något vis alltid bli scenens medelpunkt oavsett om det var meningen eller inte. Det spelar ingen roll hur starkt hans scenkamrater i konstellationer som Monster, Rocksteady Revue eller Moneybrother lyst. Viktor har alltid tävlat om att stjäla stjärnans glans (även om stjäla känns fel i det här fallet, broderligt dela träffar bättre). Chihuahua är trots den månghövdade laguppställningen framförallt Viktor Brobacke och Henry Moore Selders projekt. De båda har skrivit alla låtar utom en (Oscar Brown Jr:s Lucky Guy). De delar på sången ­ även om det är HMS röst som ligger längst fram för det mesta ­ och det är, antar jag, deras gemensamma vänner som utgör resten av uppbackningen på skivan. Listan över medverkande är på tok för lång för att listas här, men bland vännerna märks bla Liv-Marit Bergman (ex my Orchard), Christoffer Roth (ex Monster), Malte Holmberg (Mazarine Street) och Per Nygren (Concretes). Att försöka ringa in musiken på 'Extra Everything' är inte helt enkelt. Det är en ganska säregen blåsbaserad blandning av rocksteady, latin, ska och pop som kokats ihop i Pelle Gunnerfeldts studio (nej, han har inte producerat den här gången ­ det är HMS som står för den delen). Ibland tänker jag på Cake och Beck när jag lyssnar på låtarna, men det är inte särskilt nära släktingar rent produktionsmässigt. åtminstone inte den senare som är betydligt mer modern. Det är inte direkt beatbaserad musik som Chihuahua släpper ifrån sig. Nej, det vilar en varm organisk stämning över den. Kanske är det de finurliga och oftast humoristiska texterna som för mina tankar till Beck, Cake och hela den knixiga amerikanska avantgardistiska popsvängen. Kanske är det värmen och glädjen. Kanske är det det naiva draget. Kanske är det den underliggande svärtan. Mitt i humorn finns en rejäl portion samhällskritik inbakad, inte bara i det instrumentala spåret 'Ben Hur' som presenteras som en sång om svek, upprättelse och kröning bland slavarna i Romarriket. Låtar som 'Kill a Killer' (om dödsstraffet) och 'Rollerblade Man' (om manlig chauvinism) är betydligt mer än skojiga. 'Extra Everything' är en osedvanligt pricksäker titel på en alldeles förträfflig skiva som under de gångna månaderna blivit ett självklart inslag i min vardag. Att sen Viktor Brobacke för andra gången är en del av ett band jag skulle vilja se och höra spela på mitt bröllop i augusti, tja det borde ju vara mer än en tillfällighet. Om man får blunda och önska för en kort sekund alltså.

Patrik Hamberg Dagensskiva

De är hur många som helst och låter faktiskt... lite hur som helst. Sagt i positiv mening. För det här löst sammanhållna stockholmska musikerkollektivet (de brukar vara sisådär tolv pers på scen men här medverkar sammanlagt 47 musiker!) serverar en klart upplyftande och tämligen egen blåsfärgad rock, präglad av kubanska och jamaicanska rytmer, snygga körer och en sympatisk humor som bara undantagsvis blir för smart för sitt eget bästa. Låtskrivarna och uber-chihuahuaorna Henry Moore Selder och Viktor Brobacke får inte till det riktigt hela vägen, men när de får det låter "Extra everything" som något av det fräckaste svenska som hörts i år.

Aftonbladet, Håkan Steen

Precis som det svenska musikkollektivet Moder Jord Allstars anammar Chihuahua filosofin att alla får vara med. Det innebär ständigt nya konstellationer och en rekordlång medverkandelista på Extra everything. Ruffigt blås samt syntmelodier och komp som hämtade från 80-talets förprogrammerade klaviaturapparater, går som en röd tråd genom en spretig blandning av dub, pop, psykadelika och bossajazz. Men framför allt handlar Chihuahua om orgier i finurliga ögonbrynshöjande texter. Uppfriskande. Lyssna även på Chihuahua live.

Svenska Dagbladet, Johanna Olofsson

Glädjande att höra att allt får plats.
Det är uppemot fyrtio medverkande musiker men det låter ändå tunt, skirt, nästan taffligt. Kollektivet Chihuahua spelar vinglig sommarpop med latin och reggaeinfluenser på sin debut (också bolaget Make it happens första fullängdare). Men de gör ingen uppumpad och inoljad strandraggarmusik. Gruppen söker sig fram tillsammans. "Extra everything" är som en gigantisk barnmålning utrullad på golvet med fingerfärg, kolapapper, pappersblommor, knäckformar. Allt får plats, allt får finnas. Kanske är det därför man blir så glad av att höra den.

Dagens Nyheter, Magnus Säll

Vid flera tillfällen har jag lite nattsuddigt snubblat över denna märkliga orkester och undrat vad de sysslat med. Nu vet jag, det är gladsväng, ungefär som Monster på droger i Latinamerika. För när Henry Moore Selder (Puppet Masters) samarbetar med Viktor Brobacke (före detta Monster) låter de ska, reggae, bossanova och jazz mötas; en blandning som kunde bli mer än olovligt spretig om det inte vore för den smarta produktionen. För trots mixen av genrer och det höga antal musiker som medverkar (ett fytiotal) låter det förvånandsvärt enhetligt. Chihuahua låter som ett band. Den stora behållningen är dock den upptäckarglädje som genomsyrar plattan, man kan faktiskt höra hur roligt samtliga inblandade har.

Avisa, Leo Lundberg

Jag önskar att jag lyssnat bättre när gympaläraren försökte lära oss dansa i par. Jag önskar att jag inte hoppat av dansgruppen efter bara ett år och jag önskar att jag hade olivfärgad hy och mörkt hår för har man det skall man tydligen enligt rykte ha rytmen i blodet. Jag förbannar mina alldeles för många centimeter och min avsaknad av koordinationsförmåga för hade läget varit ett annat hade Chihuahua fått mig att dansa. Nu nöjer jag mig med att göra det i tanken. Det märkliga projektet, för band kan man väl knappast kalla dem, Chihuahua är resultatet av musikmakarna Henry Moore Selder (Rock Out, Puppet Masters) och Viktor Brobackes (Monster) mixande av influenser och ideér. Eller, deras ohejdade mixande av infuenser och ideér, snarare. Egentligen vill jag inte ens försöka beskriva vad det låter sommen okej, vi säger så här: Tänk dig att du har ett bord fyllt med ska, reggae, bossa nova, latin, pop och jazz, att du blir fullkomligt tokig och klubbar sönder allt med en stor otäck hammare. Vad du får kvar är småå, små bitar musik som passar ihop på det mest märkliga vis och där någonstans är du nära en form som liknar Chihuahuas. En galet märklig blandning av allt, som faktiskt funkar. Märkliga blandningar brukar inte göra det, utan får en oftast att önska att musikerna i fråga kunde bestämma sig för vad de egentligen vill göra. Här är det tvärtom; man är glad att Chihuahua är obstinata nog att vägra bestämma sig. Just obstinat och barnsligt är adjektiv du lätt skulle kunna placera under många av debutplattan 'Extra Everythings' spår. Inte så mycket för allt skrammel av rytminstrument och det sporadiska gitarrgnället som mest låter som en knarrande dörr, utan för de båda sångarna Moore Selder och Brobackes sätt att svälja vokaler (är det vad "Erase All Vocals" handlar om? Sångteknink?), sjunga på konsonanter och kaxigt bryta av ord som uppkäftiga tonåringar. Tillsammans frontar de skolorkestern med de 40 elever som tagit mer än fem lektioner på kommunala musikskolan. Fantasi är en underdrift och experimentlusta ett ganska löjligt ord i sådana här sammanhang. Men likväl alldeles korrekt. Chihuahuas musik lyser av sådan och samtidigt som det verkligen låter som ett sprudlande rytmkalas på jakt efter lätta punchlines och roliga historier finns det för varje uppmärksam lyssnare en annan sida att upptäcka. "Unhappy Hour" är den skuggade delen av Chuhuahuaträdgården, där trumpeterna saktar ner och du fortfarande vill dansa men helst långsamt och när någon som inte får försvinna men snart kommer göra det ändå. Sedan tidigare släppta "Renegade" är uppgörelsen, den definitiva hämnden och "Rollerblade Man" historien om den falske drömprinsen på rullskriskor. Roligt ibland, ledsamt ibland. Som det mesta med andra ord. Skillnaden mellan "Extra Everything" och resten av livet är dock att den oavsätt om den är på dåligt eller gott humör alltid gör dig glad och alltid får åtminstone mig att vilja dansa.

Bomben, Sara Martinsson

PRESSRELEASE EXTRA EVERYTHING MED CHIHUAHUA

är den tionde releasen på Make it Happen, men också den första fullängdsskivan. Och det sker nu med samma band som släppte den första singeln på etiketten. Under de snart tre år som har gått sedan dess har Chihuahuas förgrundsgestalter Henry Moore Selder (Rock Out, Puppet Masters) och Viktor Brobacke (Monster) utvecklat sin egensinniga och brokiga musikstil, en blandning av influenser som uppstod för fem år sedan när Henrys intresse för bossa nova och latin mötte Viktors influenser från reggae och ska. På debutalbumet har blandningen av stilar utökats till att nu spänna över ett betydligt vidare område, allt från storbandsjazz och pop till psykedelisk soul och dansmusik. Utöver gruppens karaktäristiska grund med enkla synthslingor och blås återfinns nu också instrument som harpa, sitar och stråkkvartett. Chihuahuas musik har vuxit fram främst under gruppens många och dynamiska liveframträdanden där nya medlemmar dyker upp vid varje spelning. Extra Everything kan ses som ett försök att sammanfatta denna fria och öppna inställning till att göra musik i det mer kontrollerade sammanhang som en studiomiljö innebär. Eller som titeln antyder, en önskan att få med allt och alla! Resultatet är en rik och mångfasetterad skiva där ett fyrtiotal musiker är med och bidrar till en oväntat sammanhållen och välarrangerad produktion. Bland Chihuahuas humoristiska och samhällsengagerade låtar finns en del nyare material som Bingo, och instrumentala Ben Hur. Men också några av de nu snart klassiska låtarna på gruppens repertoar som Kill a Killer, Erase All Vocals och Unhappy Hour, liksom de tidigare utgivna Monument och Renegade - här omgjorda med stråkar respektive med sambaorkestern Yakombé.

<<< back to Chihuahua
<<< back to discography
<<< back to index