>>SARALUNDEN PRESSRELEASES & REVIEWS eng/swe

MORE PRESS>>>

INTERVIEW I STICK MAGASIN


Saralunden är egentligen mitt artistnamn. Men när jag spelar mina låtar tillsammans med andra är det också Saralunden. Ett tag var Saralunden ett helt band och då ingick min syster Ida Lundèn, Henry Moore Selder och Niklas Korsell. Men just nu är det bara jag själv. Det är rätt svårt att defi niera genre på dina låtar.

Hur skulle du beskriva din musik?

Det beror på vilka som spelar, men den är ganska minimal. Texterna är inte så långa och melodierna om möjligt ännu kortare. Singeln This is not Desire (Lobotom Records), som jag spelade in tillsammans med Ida, har ett råare sound än vad vi hade med bandet. Nu på fulllängdaren gör jag allting själv på min 4-kanalsporta som jag fick i födelsedagspresent för några år sedan. Lasse som mixade This is not Desire pratade så entusiastiskt om portan att jag blev sugen på att verkligen använda den och sedan bestämde jag mig för att göra en skiva.

Vilken musik uppskattar du själv?

Jag blir förförd av mörka manliga röster. Egentligen mörka röster överhuvudtaget och det behöver inte vara skönsång. Jag gillar musik med vokala inslag mer än när det är helt instrumentalt.

Har du några favoriter just nu?

Jag lyssnar inte på så mycket olika grejer. Jag har inga problem med tystnad och har dessutom skivaffärsneuros. Nu har det mest varit en fantastisk cover på 'You Donšt Love Me Yet', ett slags we-are-the-world-version producerad av Johanna Billing. Och en Kisscover, 'I was made for loving you', med Oslobandet Flying Edward. Och Nico. Sen är The Knifes senaste skiva otroligt inspirerande.

Känns det nervöst inför skivsläppet?

Inte nervöst, jag får skylla mig själv, eftersom jag gjort allt på egen hand. Sen är jag ju inte någon megastjärna som kommer att utsättas för massiva sågningar och löpsedlar, fast det hade förstås varit underhållande 'DETTA ÄR SLUTET FÖR SARALUNDEN'. Men det vore ju tråkigt om ingen gillade skivan.

Din klädstil är ganska speciell, lite coolt retro. Vad har du för relation till mode?

Den har nog utvecklats sedan jag började göra performance. Mina scenkläder syr jag oftast själv och vardagskläderna är sådant jag krafsat ihop genom åren på olika stadsmissioner. Jag tror att min relation till mode och kläder mer handlar om att acceptera min kropp. Vi var tre lika långa systrar som växte upp och mätte varenda centimeter på kroppen och jämförde, minst mått vann alltid. Hur som helst, jag kan ha på mig nästan vad som helst.

Du är verkligen produktiv. Hinner du med ett vanligt jobb eller lever du på din konst?

Tycker du? Jag har jobbat extra på ett cafè i några år, men det senaste året har jag levt på stipendier. Och så får jag in mindre summor på spelningar och performance. Jag lever alltså inte på konsten, men planen är att det ska bli så. Jag är inte någon bra försäljare, men jag försöker skärpa mig.

text Daniela Kuhn

<<< back to saralunden
<<< back to index